...
Eftersom jag ändå inte har något annat för mig
så kan jag väl skriva av mig lite kankse.
Jag har alltid varit mobbad i skolan, okej kankse inte alltid.
Men jag kan nästan bara få upp dåliga minnen i huvudet
när jag tänker på min barndom. Det är klart att jag får
upp många fina minnen med mina vänner som jag hade.
Men det som sitter hårdast i mitt huvud är ju alla mobbing/utfrysning.
Jag minns så väl dom gångerna folk kalla mig tjockis m.m.
Det gör ont i magen när jag tänker på det.
Mobbingen börja väl vid 3 - 4 typ.
Sen har den varit med tills nu, och den fortsätter.
Kankse ingen som säger, men man ser dom där blickarna.
Men nu, jag är 17 år och börjar få orning på mitt liv.
Jag försöka tänka posetift så mycket som möjligt.
Men det är svårt att tänka så jämt.
Jag har ju all ilska och tårar inom mig som bränner.
Men nu har jag något att leva för,
underbar pojkvän, underbara vänner <3
