Why?
Såna här känslor skulle igentligen komma ut på bloggen.
Det är natt och mitt hjärta gör ont.
Mitt huvud sprängs snart av alla tankar.
Jag hatar att sårar dig, ändå gör jag det.
Jag hatar när du sårar mig, ändå gör du det.
Jag älskar dig, men ändå känns det fel.
Du älskar mig, men det känns inte som det.
Underar om det ska vara vi?
Tvingar jag mig själv?
Tvingar du dig själv för du bara vill ha någon där?
Gråter jag över dig eller gråter jag över mig själv?
Varför är nästan alla killar lika dana, "jag är kille jag har inga känslor.."
Du är som alla andra, bara att du inte har fattat det.
Och jag vet inte om jag orkar tjata.
Du tar mig för givet.
Du tror ärligt talat att jag ska göra allt åt dig.
Jag är inte din hemmafru...
Det gör ont, de gör det, och det går inte att dölja, tyvärr.
Vi har snart varit ihop i 5 år.
Tänk att tiden har gått så snabbt.
När man ska festa skulle man ju ha "uppehåll"
om man har ett förhållande..
Varför gör kärlek så ont?
Vem har bestämt att livet ska vara svårt?!
Jag tror alla har dessa tankar ibland.
Men jag tänker på dessa frågor ofta.
Jag offra allt i Lugnås, jag saknar det gammla.
Men jag är lycklig med dig Jimmy.
Du är ju min prins.
Om det aldrig hade blivit vi skulle jag inte finnas nu,
det kan jag lov! Jag lever för dig, kan du förstå det?!
Jag älskar dig verkligen Jimmy.
Men du och jag kommer ha det svårt ett tag nu,
och det är mitt fel. Men det är faktist dit fel också.
DU måste finnas här för mig, och du "glömmer" mig ibland.
Det gör ont när du inte förstår mig :'(
1 maj 2006, bästa dagen i mitt liv.
Jag lovar att jag kämpar så länge mitt hjärta brinner för dig.
När mitt hjärta har slutat brinna så kan jag inte hjälpa det...
